Kriget
har rastat i full låga sedan det katastrofala mötet mellan utsända från Riket,
Fjerdingarna och Alvernas Råd i maj förra året, ett möte som Alverna trodde
skulle ha säkrat freden i Trogheim mellan de olika parterna. Klanen Svartbane
satte käppar i hjulet och med vapen i hand försökte de anskaffa sig mer makt
från sina egna, från Riket och från Alverna. De skapade sig många fiender, inte
ens Svartbloden undkom Svartbanes härjningar.
Som om det inte vore nog gjorde dessutom den mörka drottningen Moril entré med Svartbloden som hade lyckats binda henne till sig vid ett tidigare skede. De hade nu tröttnat på henne och sökte desperat efter ett sätt att bli av med henne.
Under en mörk ritual blev detta gjort och de människor som närvarade blev bundna till hennes vilja. Detta utlöste tumult om vad som skulle göras åt saken och Svartbanes ledare, Ulf, såg sin chans att skaffa sig mer makt. Han gjorde upp en plan och lyckades tillfångata den mörka drottningen men hon förblev inte i hans klor utan en osannolik allians, skapad av Svartbloden för att kunna bli av med henne, samlade Alver och människor och tog Moril och Ulf Svartbane till fånga. Meningen var att nyttja Ulf som ett blodsoffer i ritualen för att binda Moril till två svärd.
Ritualen lyckades och Alverna förde svärden till sitt Råd så att Moril en gång för alla skulle vara ett minne blott. Men allt som hände under Svartbanes härjningar och tumultet efter Morils ankomst hade satt djupa spår och när det avslutade kontraktet skulle signeras rev Sigrid det i två delar. Kriget var ett faktum.
Alla byar vid gränsen har känt krigets närvaro när gårdar och byar plundrats och bränts under de båda arméernas framfart. Inte ens byarna längre från gränserna har klarat sig oskadda när de två härarna har krävt att byarna ska bistå med soldater till kriget. Ingen kan längre säga att han eller hon inte känner någon som inte haft med kriget att göra.
Att det läggs ned stora resurser på kriget märks genom de ökade skatter och att mer och mer råvaror tas i beslag av de regerande. Till följd av de tilltagande stridigheterna och det ökade skattetrycket på invånarna i byn har kriminaliteten ökat i området
Kriget involverar inte bara Riktet och Fjerdingland längre utan även Alverna har gått med i kriget och försöker desperat behålla kontrollen över sina skogar. Alverna har ännu inte valt sida eftersom personer både från Riket och från Fjerdingland har sagt att skogen är deras, att de gör vad de vill med den och om det skulle passa dem så skulle de gladeligen skövla den för att bygga befästningar av olika slag.
Något som har börjat oroa folket i gränstrakterna är att Stamfolket, som hittills blivit undantryckta, har börjat gå på offensiven och har börjat bli mer och mer aggressiva. Det ryktas om att flera byar ska ha blivit attackerade av dem. Det går även rykten om att det ska finnas en hövding som har lyckats samla flera stammar kring sig och han ska förbereda sig för att gå i krig mot Riket och Fjerdingland
Något som har kommit till Rikets och Fjerdingarnas vetskap är att det finns en gruvby invid gränsen som ännu inte valt sida i kriget utan verkar ha invånare från både Riket och Fjerdingland som har kommit till att acceptera varandras olikheter och slutit fred.
Detta är inget som de olika härarna tänker låta fortgå. De behöver malmen för att göra vapen och nu har de olika lägren skickat folk för att på ett eller annat sätt övertyga byn till att välja sida i kriget.
I byn Jarngard har fred alltid rått och människor från Riket och Fjerdingland har levt i fred och brutit malm för eget bruk. De har aldrig funderat på att nyttja det för att göra vapen eller att sälja det utan det som har tillverkats av malmen är de redskap och tillbehör som de har haft nytta av. Invånarna i byn har på senare tid blivit mer isolerade och anser att de har allt som de behöver där för att leva ett drägligt liv. De har därför inte varit intresserade av att söka sig utåt för att handla med varor och beblanda sig med annat folk.
I byar i närheten av Jarngard kan man höra historier om att invånarna i Jarngard blivit annorlunda sedan Den vita damen bosatte sig där. Med sig hade hon en brokig skara följeslagare som säger sig vara inte vilka som helst och de ska ha utgett sig för att vara där för att sprida den sanna tron.
Det sägs att invånarna i byn nu ska ha börjat dyrka Den vita damen som en prästinna och att anledningen är bybornas stora rädsla för att bli offer för Stamfolkets nytända aggressivitet. Den vita damen ska ha lovat att hålla dem säkra om de anslöt sig till den sanna tron och att det är grunden till den plötsliga konverteringen.
Sökta roller:
Bybor
Medlemmar i Inkvisitionen
Medlemmar i kulten "De Upplysta"
Representanter från Riket och Fjerdingland
Värdshuspersonal (gratis lajv!)
Svartblod
Mörkeralver
Skogsalver
Som om det inte vore nog gjorde dessutom den mörka drottningen Moril entré med Svartbloden som hade lyckats binda henne till sig vid ett tidigare skede. De hade nu tröttnat på henne och sökte desperat efter ett sätt att bli av med henne.
Under en mörk ritual blev detta gjort och de människor som närvarade blev bundna till hennes vilja. Detta utlöste tumult om vad som skulle göras åt saken och Svartbanes ledare, Ulf, såg sin chans att skaffa sig mer makt. Han gjorde upp en plan och lyckades tillfångata den mörka drottningen men hon förblev inte i hans klor utan en osannolik allians, skapad av Svartbloden för att kunna bli av med henne, samlade Alver och människor och tog Moril och Ulf Svartbane till fånga. Meningen var att nyttja Ulf som ett blodsoffer i ritualen för att binda Moril till två svärd.
Ritualen lyckades och Alverna förde svärden till sitt Råd så att Moril en gång för alla skulle vara ett minne blott. Men allt som hände under Svartbanes härjningar och tumultet efter Morils ankomst hade satt djupa spår och när det avslutade kontraktet skulle signeras rev Sigrid det i två delar. Kriget var ett faktum.
Alla byar vid gränsen har känt krigets närvaro när gårdar och byar plundrats och bränts under de båda arméernas framfart. Inte ens byarna längre från gränserna har klarat sig oskadda när de två härarna har krävt att byarna ska bistå med soldater till kriget. Ingen kan längre säga att han eller hon inte känner någon som inte haft med kriget att göra.
Att det läggs ned stora resurser på kriget märks genom de ökade skatter och att mer och mer råvaror tas i beslag av de regerande. Till följd av de tilltagande stridigheterna och det ökade skattetrycket på invånarna i byn har kriminaliteten ökat i området
Kriget involverar inte bara Riktet och Fjerdingland längre utan även Alverna har gått med i kriget och försöker desperat behålla kontrollen över sina skogar. Alverna har ännu inte valt sida eftersom personer både från Riket och från Fjerdingland har sagt att skogen är deras, att de gör vad de vill med den och om det skulle passa dem så skulle de gladeligen skövla den för att bygga befästningar av olika slag.
Något som har börjat oroa folket i gränstrakterna är att Stamfolket, som hittills blivit undantryckta, har börjat gå på offensiven och har börjat bli mer och mer aggressiva. Det ryktas om att flera byar ska ha blivit attackerade av dem. Det går även rykten om att det ska finnas en hövding som har lyckats samla flera stammar kring sig och han ska förbereda sig för att gå i krig mot Riket och Fjerdingland
Något som har kommit till Rikets och Fjerdingarnas vetskap är att det finns en gruvby invid gränsen som ännu inte valt sida i kriget utan verkar ha invånare från både Riket och Fjerdingland som har kommit till att acceptera varandras olikheter och slutit fred.
Detta är inget som de olika härarna tänker låta fortgå. De behöver malmen för att göra vapen och nu har de olika lägren skickat folk för att på ett eller annat sätt övertyga byn till att välja sida i kriget.
I byn Jarngard har fred alltid rått och människor från Riket och Fjerdingland har levt i fred och brutit malm för eget bruk. De har aldrig funderat på att nyttja det för att göra vapen eller att sälja det utan det som har tillverkats av malmen är de redskap och tillbehör som de har haft nytta av. Invånarna i byn har på senare tid blivit mer isolerade och anser att de har allt som de behöver där för att leva ett drägligt liv. De har därför inte varit intresserade av att söka sig utåt för att handla med varor och beblanda sig med annat folk.
I byar i närheten av Jarngard kan man höra historier om att invånarna i Jarngard blivit annorlunda sedan Den vita damen bosatte sig där. Med sig hade hon en brokig skara följeslagare som säger sig vara inte vilka som helst och de ska ha utgett sig för att vara där för att sprida den sanna tron.
Det sägs att invånarna i byn nu ska ha börjat dyrka Den vita damen som en prästinna och att anledningen är bybornas stora rädsla för att bli offer för Stamfolkets nytända aggressivitet. Den vita damen ska ha lovat att hålla dem säkra om de anslöt sig till den sanna tron och att det är grunden till den plötsliga konverteringen.
Sökta roller:
Bybor
Medlemmar i Inkvisitionen
Medlemmar i kulten "De Upplysta"
Representanter från Riket och Fjerdingland
Värdshuspersonal (gratis lajv!)
Svartblod
Mörkeralver
Skogsalver